Charlie Hansson's blog
Brott och straff
Written by Administrator   
Friday, 13 June 2008 09:46

Brott och straff

 

– Fan, nu har de tatt granntjejen igen – olovlig körning som vanligt! Kan de inte bara pynta ett körkort till henne så slipper hon skammen och staten skulle tjäna multum, säger farsan livligt.

 

Jag kom ihåg att jag än en gång svarade reflexmässigt på frågan och satte mig emot argumentet – vilket inte är så konstigt kanske. Jag och min far lever i väldigt skilda världar. Jag driver ett IT- och managementkonsultbolag och är civilingenjör från KTH – Farsan har valt att ställa sig utanför samhället som hemlös, och med det fått placera sin husvagn bredvid de andra från samma socioekonomiska grupp med de insikter det medför. Våra diskussioner om samhällsproblem blir gärna väldigt hetsiga – men lärorika. Jag rabblar statistik och farsan berättar om erfarenheter, och olovlig körning har vi varit inne på flera gånger förr.

 

Granntjejen åker in några gånger om året för olovlig körning. Det fungerar i stora drag att hon, runt var tredje gång hon åker dit, får sitta av ett gäng dagar i fängelset. De hemlösa försöker pricka in detta när det är som kallast ute. De blir ofta återkommande varje år och det kostar massor – mycket mer än t.ex. ett körkort kostar. Återfallen för olovlig körning når så högt som 58 % inom 3 år, 43 % redan inom 1 år – vilket är en väldigt hög siffra – till och med högre än återfallsstatistiken för brott mot narkotikastrafflagen.

 

Farsan nämner ganska snabbt att det inte är någon fråga om rehabilitering under dagarna i fängelset – snarare en förvaring. Istället för rehabilitering får personen en notis om att de inte får lov att ta körkort på något eller några år. Många tänker kanske instinktivt på samma sätt som jag, att det bara är att strunta i att köra bilen då. Men argumentet är lika starkt som att föreslå att det bara är att sluta; snatta, smita från skatter, råna, knarka eller mörda.

 

Personligen tror jag att staten använder detta som ett sorts kontrollmedel för att lätt komma i kontakt med lokalbusarna – ofta har de något annat man kan sätta dit dem för också, eller så har de kanske information om någon annan man kan trycka åt, och det enklaste sättet att få kontakt med dem är ju att bara stoppa den risiga Suzuki Swiften, som den lokala polisen känner igen bättre än sin egen bakficka – man får en aning bättre kontroll över personerna. Efter att de blivit stoppade så kan de pressa dem på lite information och kolla läget helt enkelt, och efter avskedsfrasen ”på återseende” så har loggboken för ”bor-i-bilen-Bosse” uppdaterats. Många kanske ser detta som en bra sak eftersom de får lite kontroll på buset – men har vi helt gett upp rehabiliteringstankegången inom kriminalvården eller? Med 58 % återfall för brottet och avsaknad av rehabilitering kan man nästan tro att staten inte vill att lokalbusarna skall sluta köra olovligen.

 

Charlie Hansson